För övrigt...

...så kan jag inte göra någonting rätt. Jag är en barnunge. Jag måste alltid bli påmind var 20e minut om saker, eftersom att jag glömmer det annars. Jag kan inte ta hand om ett hus. Jag kan inte fixa tvätten utan tjat. Jag kan inte hjälpa till för jag gör det inte tillräckligt snabbt och jag gör det på fel sätt. Det är INTE okej att jag sitter och skriver på en labrapport på en lördag när vi ska ha gäster om två timmar - Det är ju för min skull de kommer hit, tänk själv. Det är inte så att jag varit sjuk i över en vecka och antagligen hamnat jävligt efter i skolan och nu behöver lite tid för att ta igen detta. Nej nej.

Just nu vill jag krypa upp i fotöljen bakom soffan och inte nödvändigtvis titta på en film. Just nu vill jag bara kunna luta huvudet mot något stabilt och blunda för ett ögonblick. Just nu vill jag ha en panodil.

Inte för att det räcker där. Jag är alltid sjuk. Jag har alltid ont. Jag kan aldrig kämpa så hårt som jag vill egentligen. Vad ska jag göra? Är det nu det är slut? Har jag kanske nu faktiskt kommit fram till slutet på min långa, mörka, hårda väg i gymnastikens banor? Var det så här det slutade?

Kommentarer

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0