Den värsta dagen i mitt liv.
En helt vanlig måndag. Allting sket sig igår. Allt. Från början till fucking slut.
För det första försov jag mig 2 timmar, detta sa jag inte till Mamma när hon frågade: "När börjar du?" Hon var på så himla bra humör så jag ville inte förstöra det. "10" mumlade jag till svar och gick in i köket för att äta frukost. Jag ljög inte, bara böjde på sanningen lite. Nästa lektion började ju 10...
När jag väl befann mig på marklandsgatan i god tid för att hinna till Fysiken så kommer den panikartande tanken: "Var är mobilen?!" Rotar snabbt igenom väskan och jackfickorna - hade på mig min röda med högkrage, den med dåliga fickor som allt ramlar ut ur. "Snopp!" Då kommer trean som faktiskt går hem till mig så jag hoppar på den, springer in i huset, tittar febrilt runt och ser mobilen på vardagsrumsbordet (wtf?), rycker åt mig den, låser dörren, och ser 16bussen åka över bron och bort mot markland. "Snopp!"
Trean kommer, jag åker bort mot Järntorget för att ta båten ist. Då kommer jag hinna men måste springa i slutet. När jag stämplar ser jag att jag har T's matkort i plånboken. Plingar iväg ett sms.
Jag har ditt
matkort.
Yaay!
Kom och ta det.
Men jag har
lektion till tio i.
Möt mig vid
färgan.
ok
Den jäveln går dessutom tidigare från lektionen som jag missade och möter mig. Yes, en puss, skönt! Äntligen händer det något bra!
Ringer Skurt så att han ska trycka på hissknappen. Snopphuvet svarar inte. Kutar upp för trapporna. Känner hur det blir svårare och svårare att andas. Kommer äntligen upp på fjärde våningen. Går med bestämda steg genom korridoren, hör hur folk hälsar men rör inte en min. In. Ut. In. Ut. Ilskan gör så det svartnar för ögonen. Skymtar Skurt någonstan mellan huvuden, han tar just upp sin mobil ur fickan och man ser paniken i hans ögon. Han tittar upp, ser mig och han ser skräckslagen ut. Hör Krullet någonstans bakom mig: "Ajdå, S är i knipa!" och S börjar: "Förlåtförlåt, sågprecisattduringt, aaahslåmiginte!" Arm, rygg, armarm. "Men det är ju inte så att du dör av d... okej." Andas. In. Ut. In. Ut.
Genomgången börjar. "Var är mina böcker?" tänk, tänk, tänk... "SNOPP!" då låg ju de självklart kvar hemma. För övrigt så är den fysiklektionen på måndagsförmiddagen så ohumanistiskt lång. Det går inte att vara koncentrerad hela tiden. Det är såväl fysifkt som psykiskt omöjligt.
Lunch. Thai. Jullan berättar så fint att om jag fortsätter äta laktos så kommer jag bli mer allergisk tills jag går sönder invertes. Trodde hon i alla fall, för det är vad som händer med henne om hon äter gluten. Mysigt.
Historialektion. "Var är min almanacka?" funderar. "SNOOOOPP!!" oxo hemma. Denna dagen blir bara värre och värre. Efter historian hade vi klassråd. Vi började prata om flaket - igen. Och min underbara klass kan inte komma överrens om någonting och det är bara jag som har koll och tar hand om saker. Då jag och Zakka kom med förslaget att åka på ett stort flak med flera naturklasser var detta jättevälkomnat - tills det stod kalrt att en av naturklasserna inte skulle vara med på detta. Då ville inte min klass längre. Och nu har vi i någon veckas tid pendlat fram och tillbaka ang hur vi ska göra.
Nu berättade jag att jag inte tänkte ta tag i att fixa ett eget flak till våran klass, för jag ville inte vara med på det. Och nu räcker det, för jag orkar inte mer. Jag har tagit hand om min klass i 2 hela år. Något måste de klara själva. Speciellt när jag fick höra att det inte är någon förlust ifall jag och Z inte åker med dem. Tack. Kul att höra. Fuck you. Ännu roligare att ingen, INGEN, sa emot. Tack, ni som kallar er kompisar. Skönt att veta hur mycket jag betyder. Tre stycken. Två på telefon och en kram. Men inte av Bästa vännen. Inte ett ord.
Och visst räckte det inte där. När jag sedan skulle bege mig till MiniB2 för att träna dem i fristående så kommer det värsta av allt. Mitt matkort är borta. That's when I snaped. I'm broken. Nu pallar jag inte mer!
Kvällen slutade med feber och en träning där bara 70 % av laget var med och körde. Denna tävlingen kommer ju gå bra. Kul, fint. Jag är såååå taggad inför tävling och fylla 18. Inte.
Detta var fan inte vad jag hade tänk skriva om i mitt 100:e inlägg. Men jag bryr mig inte, jag heter ju inte bitterfittan för intet liksom. Det enda positiva med detta är att jag nu har ett svar på frågan:
"Vilken är den värsta dagen du varit med om?"
Screwv youv.
Ps. The worst day of my life so far...
2 juni 2007
Jag Vaknade kl.8 för att pappa väcker mig.
Jag har sovit knappt sex timmar, e helt död, jag har haft en otroligt sjukt stressgi vecka, dagen innan hade jag gått hela dagen, från ställe till ställe, från affär till affär.
Min Otur började då egentligen igår, då jag gick i 4 timmar tan att hitta varken klänning eller skor, som jag skulle!
Så dampar mamma, så jag åker hem till Alex, hade skit mysigt, men missar spårvagnen , men får åka moppe hem.
(lyssna eller läs detta: jag tog inte rätt spårvagn eller buss under hela helgen, sjuk stört)
Jag kommer hem o pratar i telefon.
Så nästa dag är jag då död.
Jag hade planerat att vara hemma kl.13 men mamma var seg o jobbig sig som vanligt så jag kom inte fram till kalvsund fören kl. 11 för att måla vår båt i två timmar.
Så sen har jag två minuter för att få bort alla färg överallt, i ansiktet händer ben. Sen springer jag, o gissa vad? Jag missar färjan.
Jag går hem igen, o tror att nästa går om en halvtimma, men tyvärr är det uppehåll i två timmar.
Så där sitter jag fast på en ö o kommer inte därifrån fören kl 15.
Så jag får ställa in planerna med kompisarna på dan, men ska dock ha tjejkväll kl 18.
Jag tar nästa färja, o så, o det går relativt bra! (men de var ju inte den ja skulle ta, så de e det fel)
Jag hoppar av bussen vid Centralsttionen, o ser 11 SPV (spårvagn) komma, ja springer, men missar.
Tar ettan i ställer till järntorget, men 11 klämmer sig in framför, o så missar jag min buss.
Så jag köper en stor coola på burger king, o sätter mig o väntar på ästa buss. Som tydligen går om 30 min.
Så jag tar sexan, o då såklart kommer biljett kontrollant.
Men jag hade busskort o lyckas rädda mina ynka 800 kr (som jag inte ens har) samt mitt liv, för pappa hade dödat mig!
Jag hoppar av vid Salhgrenska, tar 755 o tänker, att jaa nu kan jag kan till mölndals bro för att ta buss o åka till hemköp för att hämta skoltröjorna.
Men jag missar tre bussar o den fjärde skulle gå om 30 min. Så jag tänker, då cycklar jag (för nu e jag nästan hemma, en hållplats kvar)
Men då kör den jävla bussen förbi min hållplats.
Så jag får gå i 20 min, o missar en buss, går förbi mitt hus, vinkar till Emma o Vera o springer till nästa buss.
Jag hinner (ett under)
Hoppar av, kommer helt fel. Får typ "komplimang" av en kille som tyckte de var coolt att jag lyssna på Korn (jag lyssnar ass högt för jag är svin sur)
Jag frågar om vägen, o hittar till hemköp: DEN E ÖPPEN!
Köper massa mat, hämtar tröjorna o mammas tunga bok!
Jag ska nu GÅ tillbaka till busshållplatsen, o allting e svintungt.
Jag kämpar mig fram, o där vid bussen får jag vänta i 10-15 min. O då dör min mobil, o jag klämmer lillfingret.
Jag går av, kämper mig upp för stora backen o precis när ja kommer innan för dörren, kommer Linnea o kl e 18:00 Jag Dampar.
2 sek senare kommer Sarah!
Jag dampar ännu mer!
Och under hela denna tiden, var jag sjukt snorig, men hade inget papper, hade 4 stora läxor som jag inte gjort, som ja börde göra, massa andra problem.
Jag var svettig som fan, smutsigt hår, benen hade vant sig vid att gå, samt mina fötter som jag knappt kännde.
Jag kunde inte lyfta armarna, på ett tag sen när jag kommit hem.
SNACKA OM ATT DET VAR SKÖNT ATT DUSCHA O LÄGGA SIG PÅ SOFFAN EN STUND!!
Tjejkvällen E såå mysig...jag ska lägga upp bilder så fort jag får dem! Nu har jag skriv kramp!
Glöm inte o tyck synd om mig! =P
Men jag tycker jättesynd om dig ska du veta =( ring om det är något babe <3
