bitterfittan

Jag vet inte om jag faktiskt har sagt något om min fotfobi?

Ni som känner mig utanför cybervärlden vet mycket väl om det, inte minst grabbarna i PFK. Men jag ska nu förklara lite hur jobbigt jag tycker att det är.

Det är inte så att jag spyr när jag ser en fot. På sommarn är det mer okej än på hösten/vintern, då gör det inget om man går barfota, jag kan klara av det. Men om det kommer en fot med en strumpa på mot ansiktet som har varit instängd i en varm känga hela jävla dan då flippar jag. Inte så att jag skriker utan jag börjar gråta och hyperventilera. Detta har hänt, fråga röklungan, det var hans fot.

Men det är inte bara andras fötter som jag får kväljningar av, utan även mina egna. Och detta kan ni kanske förstå är ett problem. Jag har inte äckliga fötter, de är helt fria från vårtor och jag har inte nageltrång eller spruckna hälar, de är ganska fräsha faktiskt. MEN. Jag tycker fötter är äckligt, alltså även mina egna.

Jag hade just ett hemmaspa, gjorde "iordning" hela mig från topp till tå och efteråt var jag tvungen att tvätta händerna och ta desinfektionsmedel. Normal? Nej.

Någon av er som har en fobi? Dela gärna med er!

Men men, nog om det.
Nu ska jag åka buss. Åka iväg och prata utan att få något svar. Bara prata av mig helt enkelt.

Poss

Ps, insåg att jag var påväg att lämna huset i bara morgonrock, känns bra att klä på sig först.