Det snurrar.
Jag går tillbaka till den vanliga frågan: Vad händer nu?
En väldigt nära vän till mig har verkligen satt snurr på hjärnapparaten. Vem är jag? Vem vill jag bli uppfattad som? Hur uppfattas jag? Ungefär en miljon frågor snurrar runt i huvudet och verken är tillbaka. Jag är så fruktansävrt förvirrad och rädd. Jag som har allt - ALLT - håller på att tappa greppet, eller? Jag har ingen kontroll, eller koll heller för den delen.
Det händer för mycket, jag får ingen luft, jag får panik, jag kommer drunkna! Storebrorsan tog tag i min krage och drog upp mig ur vattnet. Nu. Som ni kanske fattat funkar jag inte helt som jag borde funka. Jag ser mig själv som tråkig, jobbig, ledse och allmänt bitter... Och rent psykiskt så kan det ju faktiskt funka lite om jag slutar kalla mig själv för Bitterfittan...
du uppfattas som en stabil och spontan person (Y)
du e snäll :)
känner inte dig. men känner TILL dig. viss skillnad. Vi går på samma gymnasium och jag känner igen dig från nollningen über felicia.. har uppfattat dig som en person som typ alltid engagerar sig i det håller på med (gymnastiken..skolan osv)ganska glad och uppåt. Rolig. Snäll och trääävlig. :) japp. Inget bittert. :D:D:D
exakt :D så otroligt cooool och chill e du!
(+snygg pojkvän :P)
you have nooo idea how good looking he is. "snygg" is not enough.
men jag vet, han är helt sjukt jävla supersnygg!
är det pojkvännen som skrivit kommentarerna #3 och 4 eller?
Haha, det hade varit kul :D
